Förberedelser Caledonian Canal

  Karta baser
  Bild 1. Locaboat/Linssens baser i Europa. Klicka på bolden för förstoring.
   
  Caledonian Canal map 
  Bild 2. Vårt resmål i Scotland. Klicka på bolden för förstoring.
   
  Mountain Star 
  Bild 3. Mountain Star.
Hösten 2015 började vi tillsammans med två vänner, Maggan och Kalle, diskutera en kanaltur på de brittiska öarna.

Var? Det första vi tänkte på var Irland. En anledning till att vi snabbt fastnade för de brittiska öarna var framförallt att vi alla behärskade engelska hyfsat. (Men låt inte språket avgöra, man klarar sig ganska så bra med engelska överallt i Europa, och det finns uthyrare på ett stort antal platser utefter Europas inre vattenvägare. Se t.ex. bild 1 som är en karta över Locaboat/Linssens baser).

Vi hade tidigare beställt en hyrbåt på Irland men fick då i sista stund avboka p.g.a. sjukdom. Då hade vi beställt en "One Way Cruise", det vill säga att man embarkerar på ett ställe och debarkerar på ett annat. Då hinner man få ut mycket mer genom att man hela tiden möter nya platser och ny natur. Väljer man "Return Cruise" lämnar man tillbaks båten på samma ställe som man hämtar den. Det kan ju vara enkelt i en del fall, t.ex. om man kör bil dit, eller om det är dåligt med kommunikationerna på hämtnings- eller återlämningsstället.

När vi nu undersökte vad som erbjöds på Irland visade det sig att Locaboat, som vi har goda erfarenheter av, hade tagit bort en av sina baser, så de erbjöd bara Return Cruises. Vi började då titta på vad fanns för andra alternativ på de Brittiska öarna.

Efter att noggrant ha studerat Irland, England och Scotland kom vi så småningom fram till att Caledonian Canal i Scotland verkade mest intressant. Caledonian Canal består av ett antal smala sjöar och grävda kanaler som förbinder Nordsjön med Atlanten. Det ligger mitt i ”The Scottish Highlands”, med höga berg runtom. Bl.a. ingår den kända sjön Loch Ness i kanal- och sjösystemet. Se bild 2.

Båtuthyrare. Det finns ett stort utbud av uthyrningsfirmor, många lokala med bara ett fåtal båtar per företag. Sedan finns det ett begränsat antal stora företag som har båtar över i stort sett hela Europa, som t.ex. Le Boat, Nicols och Locaboat. Många uthyrningsfirmor är dock bara agent för något av de stora företagen. Le Boat har försäljningskontor i Sverige medan Locaboat och Nicols har agenter i Sverige. Vi har dock alltid hyrt direkt hos på den plats vi skall utgå ifrån.

Caledonian Canal hade Locaboat ingen representation, men väl Le Boat. De hade en båt som vi tyckte passade oss, se bild 3. Vi kontaktade bolaget och beställde den under en vecka i juni. De hade dock bara en bas, som i stort sett låg mitt på Caledonia Canal. Så det fick bli en Return Cruise eftersom naturen verkade vackrare här än på andra kanaler på de Brittiska öarna.

Hyresavtal. Det är viktigt att läsa och förstå hyresavtalet. Här är några punkter som kan vara bra att känna till:

Normalt finns inga krav på båtkompetens, men däremot en undre åldersgräns (18 år för Le Boat, i Irland 21 år). Båten är normalt helförsäkrad, men man måste antingen betala självriskeliminering (damage waiver), eller deponera en ganska så stor summa pengar (damage deposit), som sedan återbetalas om inget hänt. I vårt fall i Scotland var självriskelimineringen 126€ och deponeringssumman 1665€. Vi har tidigare valt damage deposit, men har hört ryktesvägen att om det sker någon skada kan försäkringsbolaget hålla inne de deponerade pengarna tills skadan är avklarad och det kan ta lång tid. Obs att försäkringen inte gäller om kapten eller styrman är påverkad av alkohol eller andra droger. Så håll er nyktra eller ta åtminstone reda på vad som gäller i det aktuella landet.

Normalt ingår inte bränsle i hyran. Locaboat har beräknat bränslekostnaden per timme motortid gånger en viss faktor som varierar för olika båtar och land. Normalt betalas en preliminär summa som sedan regleras när båten återlämnas. Le Boat hade tankat full tank innan avfärden och sedan tankade de igen när vi kom tillbaks och betalade för det de fyllde på.

Hur tar man sig dit? Det finns naturligtvis ett stort antal möjligheter att ta sig till och från uthyrarens bas. Vi har provat flera olika sätt. Till Joigny 2006 tog vi vår lilla bil, en VW Lupo. För medellånga sträckor kan detta vara alldeles utmärkt, speciellt p.g.a. att det är lätt att ta med bagage och om man vill köpa med sig något hem, (t.ex. vin) så finns ju goda transportmöjligheter.

Till Canal du Midi 2010 tog vi Lupon på ett biltåg från Hamburg till Narbonne i södra Frankrike. Vi körde helt enkelt upp bilen på en speciell bilvagn och själva sov vi gott i en sovhytt på tåget. När vi vaknade nästa morgon var vi redan i mellersta Frankrike och hade en härlig tur utefter Rhône och Medelhavet. Vi passerade städer som Avignon, Nimes, Montpellier, Sète och Béziers och slutligen var vi framme i Narbonne, bara några mil från Locaboats bas i Minervois. Första natten sov vi i ett hotell på vägen mellan Narbonne och Minervois. Tyvärr har Deutsche Bahn slutat att köra biltåg utanför Tyskland nu, annars är det ett bra och relativt billigt sätt att ta sig fram i Europa.

Förra året tog vi flyget till Lyon och sedan ett tåg till Saint Léger vid Canal du Centre. Tågresan var en härlig upplevelse. Då och då skymtade Saônes meandrar fram utanför tågfönstret och vi passerade små byar med exotiska namn som St-Germain-au-Mont-d’Or, Villefranche-sur-Saône, Belleville, La Chapelle-de-Gumchry, Fleurville, Tournus mm. Första natten tillbringade vi sedan i ett underbart gammalt vinchateau i Saint Léger innan vi embarkerade vår båt dagen efteråt.

I år på vår tur till Scotland planerade vi att stanna några extra dagar i Scotland, eftersom vi aldrig varit där. Basen ligger lite otillgängligt för allmänna kommunikationer. Eftersom vi inte är så glada för att flyga, framförallt p.g.a. vi tror att det inte är så bra för naturen, undersökte vi andra möjligheter att resa, som t.ex. med färja. Men vi hittade inget miljövänligare alternativ.

Därför beställde vi flyg till Inverness. Där har vi beställt en hyrbil. Eftersom vi skulle komma ganska så sent till Scotland hade vi hyrt ett rum första natten i Inverness. Sedan tänkte vi ta bilen till Le Boats bas i Laggan och räknade med att embarkera dagen efteråt. Båten skulle inte bli klar förrän efter kl. 16, men vi räknade med vara där en timme innan för pappersexercis mm. Sedan får hyrbilen stå på basen medan vi är ute på sjön. Det visade sig nämligen att det inte blev så mycket dyrare att hyra även för den tiden, än bara efter båtturen. Och dessutom mycket bekvämligare. Sedan tänkte vi åka runt lite i Scotland med bilen, ta in på olika värdshus, äta Haggis, dricka öl och avsluta med en och annan whisky på kvällarna. Slutligen lämnar vi bilen på flygplatsen i Edinburgh.

Hade vi gjort om förberedelserna nu så hade vi i stället valt att flyga till och från Edinburgh eftersom det går direktflyg dit medan man till Inverness måste flyga via London. Flygbiljetten hade dessutom blivit bra mycket billigare då. Man bör dessutom alltid räkna med en eller några övernattningar på vägen dit och hem oavsett hur man reser.

Navigation. Vid våra tidigare kanalturer har vi i god tid anskaffat kanalkort, kartor på omgivningarna, turistinformation mm för att kunna planera turerna. Om man inte gör det så riskerar man att missa mycket intressant på vägen. När vi tidigare hyrt av Locaboat har vi kunnat köpa kanalkort genom dem för den aktuella rutten. Dessutom har det gått att ladda ner en allmän instruktion om båtande i det aktuella landet, Captains Handbook samt information om uthyrningsbasen mm. Le Boat hade en bra Captains Handbook, men saknade möjligheten att köpa kanalkort genom dem.

Jag började då leta på nätet efter ett kanalkort. Sedan tidigare kände jag till att Imray var det företag som rekommenderades för de Engelska öarna och köpte därför ett kanalkort för 217 kr på nätet från Bokus: Map Inland Waterways of Scotland av Jane Cumberlidge. Det visade sig dock inte vara i klass med de kort jag tidigare köpt för våra turer i Frankrike från Fluviacarte och Éditions du Breil. Förutom för några specialområden saknades i stort sett djupkurvor och utprickningar mm på det skotska kanalkortet. På nätet hittade jag dock ett något mer detaljrikt kort, men dock med dålig upplösning: http://www.caleycruisers.com/wp-content/uploads/2014/03/CC-NAV-CHART_web.pdf

Jag letade då upp en app från Navionics för min Androidtelefon. De hade ett intressant för kort som täckte Skottlands inre vattenvägar. Men för att kunna använda den behövdes även ett kort för övriga Europa. Appen var gratis, men kortet för Europa kostade 409/år och kortet för Scotland (UK, Ireland & Holland) 359 kr/år. (Kortet för Europa har jag faktiskt haft användning för när jag kom hem och hade svårt att få igång min navigator). När vi så småningom kom fram till Loggan och kvitterade ut båten så fanns det dock ett utmärkt kanalkort i båten, så vi hade kommit undan mycket billigare med bara kortet vi laddat ner från nätet. (Kan vara bra att kolla upp vad som ingår i hyran).

Förnödenheter. En annan fråga är hur man gör med mat, toapapper, disk- och tvättmedel etc. Det går visserligen att förbeställa detta genom hyrföretaget, men det verkade dyrt och det saknades mycket av det vi ville ha. Tidigare erfarenheter är också att det är bäst att köpa det nödvändiga innan turen och sedan komplettera efter hand. Vi hade ju som tidigare nämnts hyrt bil i Inverness och skulle övernatta där första natten. Sedan räknade vi med att handla det nödvändigaste i Inverness innan bilfärden till Laggan. Mer om det i reseloggen.

Resan till basen i Laggan. Resebeskrivningen från Inverness till hyrbasen i Laggan fanns bra beskriven i informationen från Le Boat. Det enda problemet som kunde uppstå var att det var vänstertrafik i Scotland och att bilarna var högerstyrda. Mer därom i reseloggen.

Fiske. Kalle, som är en stor fiskeentusiast var naturligtvis mycket intresserad av vad det fanns för fisk att fånga förutom Nessie, Loch Ness-odjuret. Enligt turistbroschyrerna skulle det finnas gott om laxöring och foreller i sjöarna och på vissa sträckor var det helt fritt att fiska. Han packade då ner lämplig utrustning i form av flugfiskespö, flugor mm.

I slutet av april var allt klappat och klart för vår tur. Båten var bokad och betald hos Le Boat, flygbiljetterna hade vi köpt från Kiwi.com och bilen var bokad från Europcar i Inverness och vi hade beställt ett rum i Inverness genom AirBnB. Allt via Internet. Nu återstod bara en förväntan och hopp om att det skotska vädret skulle visa sig från sin bästa sida.

Vädret ja. Dagen innan avfärden kollade vi vädret i Scotland. Prognosen var då att temperaturen skulle hålla sig på max 15 plusgrader och gå ner till 12 grader på nätterna. Vi hade värmebölja i Sverige med temperaturer upp till 30 grader just då. Mätte de i Fahrenheit, Réaumur eller någon annan konstig temperaturskala? Nädå, det var Celsius. Så det var bara att packa ner vinterkläderna också. Men det skulle ändå vara ganska så soligt, åtminstone de första dagarna enligt prognoserna.

Ett litet belägg för de allt osäkrare väderprognoserna fick vi i Scotland. Under hela båtturen kollade vi noga väderprognosen och fick då besked att morgondagen skulle bli solig, men kommande dagar skulle det regna och ruska. Prognosen försköts varje dag med innebörden att vi hade fint väder hela veckan. Prognosen för sista dagen var dock att det skulle blåsa upp rejält från NO, och skrämde upp oss rejält då vi var tvungna att gå över den 16 km långa och 70 m djupa sjön Loch Lochy i motvind. Loch Lochy är mycket långsträckt, precis som Vättern och kan bli riktigt otrevlig, precis som Vättern, när det blåser i sjöns längdriktning. Vi hade läst om vågor högre än 5 m.

Nu stämde prognosen som tur var inte heller för den sista dagen, så det blev en ganska så behaglig tur trots att det regnade en del.

Färdens fortsättning beskrivs i loggen Kanaltur i Scotland, våren 2016.